Kvällstankar

Åh vad jag hatar dem.
Kollade på Harry Potter och halvblodsprinsen och självklart började tankarna rulla.
Hatar det.
Hade kunnat göra vad som helst för att allt var som för ett halv år sedan, när ni fortfarande var vid min sida, när jag fortfarande pratade med dig dagligen.
Men människor sviker och det är sådant man får lära sig att leva med.
Människor lämnar en när man som minst anar det, familjemedlemmar sviker.
Vad fan hände?
Att en enda jävla person kan förändra allt så mycket.
Har knappt hört ett ljud från dig sedan du träffade hen.

Men familjen är något som alltid finns kvar, visst är det så?
Även om allt känns hopplöst för tillfället så finns den alltid kvar, right?
Vad fan är det jag försöker inbilla mig själv egentligen?
Jävla bullshit.

Nu ska jag sova, eller försöka iaf.
Godnatt.